Att dela med sig av en personlig berättelse är en av de saker du kan göra som ”Volontär för en dag”, som är en kampanj där vi samlat olika sätt att engagera sig för att bidra till ett bättre liv för alla med psoriasis och psoriasisartrit. Läs Katharinas berättelse nedan, och besök sedan gärna Volontär för en dag för att läsa om de olika sätten att bidra.
”Jag fick psoriasis någon gång mellan två och fem års ålder och behandlades på Karolinska sjukhuset i Stockholm enligt min mamma. Det enda jag kan minnas av det var att jag var lindad i gasbinda och att andra barn kallade mig för prickigkorven. Kanske hade jag tjära på varje prick. Jag kommer också ihåg att vi fick ta med oss något slags sollampa hem som jag skulle sitta framför. Jag kan fortfarande minnas lukten av den.
Katharina Backlin Arvidsson delar med sig av sin personliga berättelse.
Sedan dess har min psoriasis gått i skov från 3–4 år upp till 7–8 år genom hela livet och jag har lärt mig leva med sjukdomen. Värst var det ändå när man var tonåring och lite äldre och dejtade. Det var inte så kul att vara intim med kläderna på för att man skämdes för prickarna.
Jag har dragit mitt strå till stacken och bidragit med information genom att föreläsa i min högstadieskola. Under föreläsningen fokuserade jag framför allt på att psoriasis inte smittar.”
Vad har varit särskilt utmanande?
– Att alltid försöka dölja kroppen när man egentligen kanske behöver sol och luft.
Finns det något som fått dig att känna hopp?
– Jag är glad över de perioder jag är utan fläckar.
