Anja Jegréus är mamma till Victor som snart är 13 år och på väg in i tonåren. När Victor var nio blommade hans psoriasis upp. Hela kroppen var full av utslag. För Anja, som själv har psoriasis, var diagnosen solklar.
Anja bor i Norrtälje med sin familj. Hon är en person med många järn i elden, driver flera företag och genom åren har hon och hennes man Björn förutom sina egna två barn, Victor och Thea, haft fosterbarn. Ett par av dem har stannat kvar och räknas numera in i familjen. Anja berättar om hur det var då för tre år sedan då Victors psoriasis debuterade.
Han blev sjuk i december efter att ha blivit smittad med streptokocker.
Eftersom både jag och min mamma har psoriasis så förstod jag direkt vad det handlade om.
– Vi började gå på behandlingsanläggningen här i stan för att få hjälp med smörjning, de ansåg att han var för ung för att sola. Hela våren gick vi där, men Victor blev inte mycket bättre.
Anja sökte hjälp på sjukhusets hudmottagning. Där tyckte läkaren att man skulle prova med solning trots att Victor var så ung. Och han blev bättre. Dessutom fick han hjälp med smörjningen på sjukhuset, något som han själv uppskattade.
– Victor blev verkligen väl omhändertagen på sjukhuset. Sköterskorna skojade med honom och han älskade att gå dit. Jag tror att det har haft betydelse för hur han hanterar sin psoriasis.
I mitten av den första sommaren åkte hela familjen till Mexico och där vände det för Victor och utslagen försvann.
Vill berätta själv
Victor har aldrig haft svårt att tala om sin psoriasis. Däremot blev han arg när kamraterna istället för att fråga honom frågade hans syster vad det var för utslag han hade.
Anja tror att hans avspända inställning beror på att han är tredje generationen med psoriasis. Han är van vid det från både mamma och mormor och har aldrig tyckt att det varit konstigt.
Hela familjen har i flera år varit på Psoriasisförbundets familjeläger, något som Anja tror också bidragit till det förhållningssätt Victor har till sin sjukdom.
-Där får man verkligen vara den man är. Jag tror att kontakten med andra i samma sits är viktigt för alla i familjen. Och så lär man sig så mycket om sjukdomen.
Nu är Victor på väg in i tonåren och ska byta skola, börja på högstadiet och få nya kamrater.
-Jag känner ingen oro för det, säger Anja. Men visst vore det bra om skolan ordnade med informationsdagar om olika sjukdomar och funktionsnedsättningar. Då skulle alla få veta mer om hur det var utan att en särskild elev behöver bli utpekad.
Anja känner sig lugn inför framtiden. Victors inställning till sin psoriasis är avspänd och han har aldrig brytt sig om att dölja sina fläckar.
-Men visst tänker man som förälder på hur det ska bli när han blir vuxen. Men man får väl hoppas att han blir älskad för den han är.
