Genom att berätta för varandra hur man vill ha det när smärtan sätter in kan man förhindra att det gnisslar. Det är bra för båda att veta hur den andra vill ha det
– Självklart blir även den närstående påverkad, säger hon. Lever man tillsammans är det oundvikligt. Det finns saker man inte kan göra tillsammans som ett par. Men då får man lära sig att hitta andra vägar.
Anja Näslund
Det finns många frågor som kan dyka upp hos den som är närstående. Måste man alltid ta hänsyn? Får man bli arg för att sjukdomen begränsar? Gör jag fel om jag gör saker han eller hon inte kan på egen hand?
– Har man ont är det lätt att bara se till den egna situationen, men glömma bort att den också påverkar den man lever med. Man tycker att den andre ska förstå och ta hänsyn. Men det kan också vara så att den som är närstående, som lever med en person som är sjuk, börjar leva sig in i sjukdomen så att det begränsar hans eller hennes eget liv.
– Det gäller att hitta ett förhållningssätt till varandra och till sjukdomen, säger Anja Näslund. Och egentligen finns det inget annat sätt än att lära sig föra en dialog. Att tillsamman prata om det som är svårt och att vara tydlig med hur man vill ha det är nödvändigt. Men än viktigare är att lära sig lyssna till varandra. Samtalet är kittet i varje relation.
Den som står bredvid och ser på när den man lever med har det svårt drabbas av både oro och vilja att hjälpa till. Då är det lätt att bli tjatig och hela tiden fråga hur det är. Men har man ont så tryter tålamodet. Det kan ofta leda till gräl. Då kan det vara bra att ha en strategi, säger Anja.
Genom att berätta för varandra hur man vill ha det när smärtan sätter in kan man förhindra att det gnisslar. Det är bra för båda att veta hur den andra vill ha det.
Egen tid
Man kan inte ta över en annan människas sjukdom eller svårigheter. Man kan lära sig förstå men behöver inte leva sig in i det så att det påverkar ens eget liv. Den som hela tiden försöker visa hänsyn och inte ser till sina egna behov och önskningar blir lätt bitter.
Att finna balans i sin relation är att skapa trygghet. Båda har rätt att leva sina liv på egna premisser.
– Det är viktigt att ha en egen sfär, säger Anja. Man behöver ha egen tid att själv bestämma över. Att ta en paus från sin partner och sätta sig själv i första rummet, kanske gå på bio eller träffa vänner. Det behöver alla. Att ha olika intressen betyder inte att man inte vill vara tillsammans. Ger man utrymme för sin partner att göra det han eller hon vill så blir tiden tillsammans än mer viktig.
Hur goda intentioner man än har så händer det att låser sig. Man når inte fram till varandra och det är svårt att säga vad man tycker och känner utan att såra.
– Då kan det vara bra att ta in någon utomstående i ett samtal, säger Anja. Det kan vara någon i bekantskapskretsen som båda känner förtroende för eller någon professionell. Det är en väg att komma vidare.
Alla relationer, vare sig det finns sjukdom med i bilden eller ej, ser olika ut. Det handlar om att prioritera det som är viktigast i den egna relationen. Anja Näslund menar att hitta sin gemensamma livsstil efter de förutsättningar och begränsningar man har, är som att skapa ett gemensamt projekt.
Det är som att måla en livstavla tillsammans.
