Musiken ger Johan styrka

Till vardags jobbar Johan Lönnstam som vaktmästare på Karlstads kommun och är som han själv säger: stolt trebarnspappa. Vissa kvällar när han kommer hem från jobbet svidar han om till scenkläder och åker för att rigga upp ljus och ljud. Allt ska vara perfekt, resonerar han.

– Jag är noga med detaljerna. Om någon har bokat mig som trubadur vill jag bjuda på en upplevelse. Och när allt känns bra, när det är snyggt på scenen, jag har placerat mina spotlights på ett bra sätt och ljudet låter som jag vill ha det, då kan jag koppla och göra en bättre spelning.

Musiken har alltid funnits där. Farmor var musiklärare, pappa spelade trumpet och mamma gick ofta omkring och sjöng.

Mobbarna la verkligen ner energi på att göra livet tufft för mig. Musiken var det som gjorde att jag orkade

– Farmor hade en stor Steinwayflygel i vardagsrummet som jag ofta satt och plinkade på. Hon hade också andra instrument hemma, men jag var väl inte jätteduktig på att spela till en början. När jag var sex år hörde jag bandet Europe för första gången och det var en sådan kick! Då bestämde jag mig för att jag skulle lära mig sjunga som Joey Tempest.

Mobbad genom hela skoltiden

I skolan var det tufft. Johan utsattes för mobbning hela vägen upp till gymnasiet.’

– Det var mycket fula saker som hände, stenkastning och misshandel bland annat. Mobbarna la verkligen ner energi på att göra livet tufft för mig. Musiken var det som gjorde att jag orkade. Jag tror att den har räddat mitt liv.

Nu kan jag se att de som mobbade mig, de står ju kvar på samma plats i livet. Själv har jag gått framåt.

I högstadiet flyttade Johan till Molkom. Där fanns musikläraren Per Eriksson, som blev en stor inspiratör. Johan gick med i musikföreningen Kultingarna och deltog i olika kulturarrangemang som Per Eriksson fixade.

– Det var då jag vågade stå på scen för första gången och sjunga inför andra. Det gav mig lite självförtroende. Nu kan jag se att de som mobbade mig, de står ju kvar på samma plats i livet. Själv har jag gått framåt. Jag har utvecklats och följt min dröm.

En gång sökte han till Idol, men fick då höra av jurymedlemmen Peter Swartling att ”du sjunger bra men du ser ut som ett miffo när du sjunger.”

– Då tappade jag lusten att söka igen. Men jag var med i Körslaget 2010 med bröderna Rongedal och fick sjunga solo på Queenlåten Somebody to love. Det var en fantastisk känsla.

Startat eget bolag

Efter att ha spelat i eget band och anlitats som trubadur och sångare på bröllop, dop och begravningar i många år, tog Johan steget förra året och startade ett bolag inom musiken. Nu bokas han flitigt som trubadur runtom i Värmland. Han skriver också egen musik.

– En sak som jag specialiserat mig på är att skriva låtar till andra. Till exempel till bröllop, då kan jag intervjua brudparet om hur de känner och hur de träffades, och så skriver jag en låt och framför på bröllopet. Det har varit väldigt uppskattat.

Spelningarna kan vara långa, ibland flera timmar och vissa gånger två spelningar på en och samma dag. Då är kroppen trött efteråt. 2020 fick Johan diagnosen psoriasisartrit, efter att ha gått med värk och smärtor i flera år.

– Jag anser själv att jag blev utbränd några år tidigare, även om jag aldrig fick den diagnosen.

Det var på grund av ett jobb jag hade då som jag sedan lämnade. I samband med den perioden hade jag väldigt ont, framför allt i vänster och höger fotled, i knäna, vänster skulderblad och båda handlederna och händerna. Jag blev sjukskriven och fick olika smärtstillande tabletter, bland annat kodein, som inte hjälpte.

Gav sig inte

Eftersom både Johans pappa och farmor har psoriasisartrit misstänkte han sjukdomen, även om blodproven hos vårdcentralen inte visade något. Han har heller inga plack eller utslag, förutom lite klåda i öronen ibland.

– Min läkare sa att ”vi kan inte bara skicka dig till reumatologen”. Han trodde också att mina ledsmärtor berodde på min vikt. Då hade jag gjort en gastric bypass och gått ner 50 kilo så jag sa åt honom att ”nu får ni skärpa er. Både du och jag vet att psoriasisartrit inte syns på ett vanligt blodprov, låt mig komma till en reumatolog.” Jag gav mig inte.

Plötsligt fick jag en medicin som gav mig livet tillbaka. Det kändes nästan overkligt.

När Johan väl fick komma till en reumatolog i Karlstad gick det snabbt att få en diagnos.

– Han tittade på mina fötter, handleder och knän och sa sedan: ”Jaha du grabben, hur länge har du haft din artrit?”

Johan sattes på en kortisonkur och fick även börja med metotrexat, som han fortfarande äter.

– Jag hade gått hemma sjukskriven så länge och de hade inte hittat något fel. Och plötsligt fick jag en medicin som gav mig livet tillbaka. Det kändes nästan overkligt.

Till andra i samma sits vill han ge rådet att kämpa.

– Ge inte upp, det går att få komma till reumatolog. Men jag vet att det är jättetufft att orka när man mår dåligt och har mycket omkring sig. Det kan se väldigt mörkt ut i perioder och det tar tid att hitta en lösning som fungerar för dig som person. Men det går, det är jag ett levande exempel på.

Lagom hårda gitarrsträngar

Men en del symptom kvarstår för Johan, framför allt värken i händerna.

– Vi har pratat om att jag kanske behöver komplettera min medicinering, att metotrexat kanske inte hjälper hela vägen. Jag ska till reumatologen igen i höst, så får vi se vad de kan göra.

För att skydda händerna har Johan skaffat kompressionshandskar och hittat gitarrsträngar som är lagom hårda, så att han inte behöver slå an gitarren med lika stor kraft.

– Men jag vill samtidigt ha ett ljud som inte blir för sladdrigt, så det har tagit lite tid att hitta rätt strängar. Att spela gitarr och ha psoriasisartrit är egentligen en dålig kombination, fingertopparna blir vita och liksom utslitna. Jag försöker också hålla händerna varma. Ibland tar jag en alvedon före spelningarna. Men jag har ju ont dagen efter, det går nästan inte att komma ifrån.

I våras sa kroppen ifrån ordentligt. Högerhanden slöt sig, synfältet till höger blev grått och Johan tappade reflexer på högersidan. Han var till exempel inte längre kittlig under högerfoten – han kände ingenting.

– Då hamnade jag på akuten. Det var läskigt, de trodde att det var MS först. Men sedan konstaterades det att jag hade något som heter funktionell neurologisk symptomstörning och som beror på stress.

Avbokar aldrig en spelning

Efter en sjukskrivning har funktionerna på höger sida stegvis kommit tillbaka. Det kan vara så att den neurologiska funktionsstörningen beror på psoriasisartriten.

– Om man har flera autoimmuna sjukdomar är det väl ofta så att de hänger ihop.

Men jag har inte forskat djupare i det. Ledproblemen som jag hade sedan innan gav ju också en viss störning i motoriken eftersom jag inte har full styrka i händerna. Därför är det också svårt att säga om den neurologiska funktionsstörningen försvunnit helt.

När jag ser glädjen hos dem som sitter i publiken, då är det värt allt.

Trots att kroppen inte alltid är med, skulle han aldrig avboka en spelning.

– Om någon har bokat mig, då kommer jag. Jag vill vara professionell.

Och även om musicerandet tar på krafterna, ger det också mycket tillbaka.

– När jag ser glädjen hos dem som sitter i publiken, då är det värt allt. Att känna att jag kan förmedla något till andra. Det är det som har gjort att jag fortsatt med musiken genom alla år.