Det autonoma nervsystemet är indelat i två delar, sympatikus som fungerar som en gaspedal till vår kropp och parasympatikus som bromsar vår kropp. Dessa system har i de flesta fall motsatt funktion till samma organ, det vill säga sympatikus gör att blodtryck och puls ökar och parasympatikus gör att de sjunker. Bäst fungerar de när det finns en balans mellan dem, således behöver vi både köra igång kroppen ibland samtidigt som den behöver tid för vila och återhämtning.
I en stressituation reagerar vanligen vår kropp med att låta det sympatiska nervsystemet gå in och styra. Blodet börjar pumpa, musklerna spänner sig, vi svettas lättare, hör bättre och ser bättre genom vidgade pupiller. Samtidigt blir vi mer uppmärksamma, tåligare mot trötthet och smärta samt står emot kyla och hunger.
Mag- och tarmfunktionen går samtidigt ner så att blodet kan användas där det mest gör nytta, genom att transportera syre till våra muskler. Vi får också en ökad ämnesomsättning så att vi ska kunna förse vår kropp med energi, samtidigt som blodet lättare koagulerar och vi får ett starkare immunförsvar.
Det vi inte märker
Det händer också en massa saker i vår kropp som vi inte känner av, och som främst har med vår hormonproduktion att göra. En av de viktigaste delarna är att hormonet kortisol frisläpps just för att vi lättare ska få höjt blodtryck, kunna ta upp energi i form av socker med hjälp av insulin och hålla immunförsvaret i balans. Kortisolet dämpar också små inflammationsskapande cytokiner som lätt bildas vid stress. Om inte detta skett hade trötthet, ökat sömnbehov, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter uppstått.
Naturens finurliga lösning är att kortisolet ska skydda oss så att vi kan fly ifrån eller bekämpa den stressituation vi hamnar i. När vi sedan är i vila återgår vår kropp till sina normala nivåer vilket exempelvis gör att vi blir mottagligare för sjukdom. Det är därför vi har lätt att bli sjuka i samband med semester eller långledigt. Att alltid rusa på utan att låta kroppens system vila är dock ingen bra lösning, för om vi åter tänker på detta system som en gaspedal inser vi nog att gasen ibland måste låta motorn vila om vi vill fungera under lång tid.
Förutom kortisol utsöndras det också smärtstillande endorfiner vid stresspåslag. Även testosteron och östrogen, våra könshormoner, påverkas genom att produktionen av dem minskar. Förutom att fortplantning inte behövs vid en situation med högt stresspåslag är vi inte heller i behov av kroppslig uppbyggnad i form av exempelvis muskler och skelett. Detta behöver vi mer av i vila och produktionen av dessa hormoner återgår då till det normala.
När vi blir stressade reagerar vår kropp på en mängd olika sätt. Symtomen brukar delas in i fysiska, känslomässiga, kognitiva eller beteendemässiga. Listan kan göras lång, flera av symptomen kan visa sig på lite olika sätt och kanske har du fler symptom som kan läggas till listan.
|
Kroppsliga |
Beteendemässiga |
| Hjärtklappning | Svordomar |
| Synrubbningar, t.ex. tunnelseende | Gräl |
| Svårt att andas, snabbare andhämtning | Cynism |
| Yrsel, overklighetskänslor | Kör häftigt i trafiken |
| Darrighet, fumlighet | Isolerar sig |
| Spänd, muskelvärk | Ältar, grubblar |
| Omväxlande varm och kall | Förändrat intag av mat, alkohol, tobak etc. |
| Onormal trötthet | Passivitet |
| Infektionskänslighet | Pedanteri |
| Magproblem | Kontrollbeteende |
| Sömnproblem | Gör allting fort |
| Huvudvärk | Gör många saker samtidigt |
|
Kognitiva – tankemässiga |
Känslomässiga |
| Svårt att koncentrera sig | Ångest inklusive oro, rädsla, panik |
| Trögtänkt | Ilska inklusive irritation, frustration |
| Svårt att fatta beslut | Nedstämdhet |
| Tom i huvudet | Skuld |
| Ett virrvarr av tankar | Skam |
| Svårt att fullfölja en tankebana | Labilitet |
| Glömsk | Känslomässig utmattning |
Hämtat från Hantera din stress med kognitiv beteendeterapi av Giorgio Grossi
